Stenar och Kristen symbolik

Biblisk och kristen symbolik

Ädelstenar och pärlor har sedan biblisk tid burit en särskild betydelse och nämns på flera ställen i Skriften:

• ”Guldet i detta land är gott, där finns bdelliumharts och onyxsten.” (1 Mos 2:12)
• ”Du bodde i Eden, Guds trädgård. Där fanns alla slags ädelstenar…” (Hes 28:13)
• Översteprästens bröstsköld pryddes av tolv ädelstenar, en för Israels tolv stammar (2 Mos 28:17–21)
• I det himmelska Jerusalem beskrivs murarnas grund med tolv ädelstenar (Upp 21:19–20)

Dessa texter visar hur skapelsens material fått en plats i både frälsningshistorien och det liturgiska livet. När stenar och pärlor används i ett sammanhang som rosenkransen – en sakramentalie i kyrkans liv – får de tjäna som en hjälp till bön, stillhet och fördjupning i trons mysterier.

Den heliga Hildegard av Bingen (1098–1179) framhöll att skapelsen bär spår av Guds vishet och kan vara till hjälp för människan, när den brukas i enlighet med Guds ordning och med rätt förståelse.